Läste i Nettis skriverier om vad hon skrivit i Wivans valkampanjblad och fastnar för orden: "fokuserade och simultaneffektiva kvinnor".
Just det där ordet "simultaneffektiv" gör mig matt. Under mitt lediga år hamnar jag att omrevidera mitt liv och sättet jag jobbar på för att kunna göra ett bra jobb. Det gäller, har jag till min förskräckelse insett, även min fria tid. Jag måste sluta vara simultaneffektiv (även om jag vet att ordet i Nettis mening är positivt menat är nu detta min personliga tolkning och det klingar negativt när det slår rot i min verklighet). Är det inte detta som är lite av vår tids sjukdom, detta att vara simultaneffektiv, vi ska kunna allt, hinna med det mesta, producera och visa upp, bolla bolla bolla, toppa tidigare framgångar och framsteg, och sen ännu, trots inre bristningar säga, med lite besk eftersmak: "jo, det är mycket nu, men det är ju så roligt då man får vara med om så mycket" eller bita ihop tänderna och krampaktigt säga "det är så här nu, men det blir nog lugnare snart".
Jag anser mig vara ung. Unga människor ska inte vara trötta, unga människor har ju livet framför sig, unga människor kan ju välja, unga människor har så många möjligheter...
Jag har flera vänner som bränt sig, de är lika gamla som jag. Både mentalt och fysiskt har tröttheten märkt dem. Jag blir rädd. Jag känner äldre, dock inte gamla, som bränt sig och de varnar. Jag blir rädd och känner symptom.
Eller är det bara jag som inbillar mig? Nu jobbar jag inte utan har fri tid och ändå känner jag av rädslan och den inre oron och ofriden. Min mor, som ju borde vara samma skrot och korn som mig, sade nyligen när vi diskuterade; "ja, inte vet jag om jag är enkel eller vad det är, men jag tycker jag har det så bra". Hon har hittat balansen. Hon är bondmora och hemmafru, samt frisörska ett par dagar i veckan.
Ni som är erfarna livslevare, säg mig, hur har ni hittat balansen? Vad ger er friden? Är du nöjd? Jag är allvarlig, berätta!
Väslignelse för helgen.
Sofie
2 comments:
Viktiga saker du skriver om. Tack för att du uppmärksammade min blogg förresten. Vi ses igen!
Jag har en tendens att försöka vara simultaneffektiv och precis som för dig, klingar ordet illa i mina öron. Jag associerar till stress, till trötthet, till falnande entusiasm och till effektivitet och aktivitet -men utan glädje. Det kan bli för mycket av det goda. Om man är djupt engagerad i fyra saker man verkligen gillar är det inte säkert att man njuter av en enda av dem i slutändan. Ibland är det viktigare att ha tråkigt. Jag tror på enkelhet och lugn och på att försöka njuta av det lilla. Jag klarar det ganska dåligt än så länge, men jag tror det är värt att öva på.
Post a Comment