I love walking through the rooms in my father's childhood home. It is old. All the bread they baked was made in the oven by the open fireplace. There is no elecricity or running water.
It is in no shape to be a home for a family, only fair feathered creatures live there now, but the nearly two hundred year old house is a well built one and might be a home in the future if taken care of by skillfull hands. When I was younger it was my biggest dream to restore the house and live in it.
Old and new things share room and I can hear the floor boards creak when I think of good times and hard times of the people who have lived in the house through the years.
2 comments:
Hus med historia är så fascinerande!
Det här blogginlägget får mig att tänka på mormors och morfars hus, som även det börjar närma sig 200 års ålder så småningom. Än så länge är det bebott, och jag sov där i vårvintras. Det gjorde mig barndomsnostalgisk, för huset luktade och lät precis likadant om nätterna som när jag var liten och sov i mosters gamla säng. Innan jag somnade försökte jag räkna efter hur mångt generationen jag är som sover i huset. Kom dock inte till något slutgiltigt svar, för längre än till morfarsfar har jag inte koll på släkten.
Wow, I love these photos. The house reminds me a bit of my father-in-law's childhood home. Several renovations later, and it's still lived in today.
It looks like an amazing place--I hope someone will make a home there again one day!
Post a Comment