.

.

.

Saturday, February 24, 2007

Age ain't nothing but a number... eller?

Har du insett vissa drag hos dig själv som du finner störande eller till och med skrämmande och skrivit upp det på "det är nog på grund av att jag blivit äldre"-kontot?

Jag har funderat mycket på detta den senaste tiden... Det är främst då de skrämmande dragen, eller känsloupplevelserna, eller sätten jag säger saker på, dyker upp. Förekommer det en viss procent själslig och psykisk nedbrytning per år man fyller? Självförtroendets låga falnar, ens förmåga till logiskt tänkande minskar, matematik-sinnet sjunker i botten (eller var den någonsin bra?:), kroppens funktioner överraskar en, eller avsaknaden av tidigare funktioner (nu vill jag inte göra er oroliga, naturliga funktioner fungerar!), inlärningstiden blir bara längre och längre.

Sen är det som om vissa saker bara skärps; insikten om oberäkneliga känslor (jag har koll på min PMS, så det är inte det jag menar!), medvetenheten om ens behov vilket leder till ökat missnöje när man inser att de inte är lätt tillfredsställda och att man sätter orimliga krav (detta också ett nytt överraskande fenomen) på sina närmaste...

Är detta ett led i att jag förbereds för att ta hand om en kommande generation, självbevarelsedrift som ska fostra mig till osjälviskt tänkande och handlande? Eller är det en 30-års kris?

Någons som vill hålla med mig eller säga emot? Gärna komma med någon helt revolutionerande insikt???

Nu ska jag gå och göra min musikaliska gärning; stå i narikkan på Doobop! ha en skön lördagkväll!

Till sist en bild sprungen ur mitt konstnärliga (och väldigt barnsliga:) idécentra:


S

1 comment:

Anonymous said...

Jag måste starkt motsätta mig det här med att självförtroendet minskar med åren. För egen del tycker jag att det snarare är tvärtom, eller också har det att göra med att självkänslan byggs upp. Jag är säkrare på mig själv och mina förmogor nu än vad jag var ännu för några år, och jag upplever snarare att mitt liv verkar fortsäta utvecklas i den riktningen. För mig har det varit en stor bit av att bli vuxen, detta att våga tro på sig själv - och ta sig själv på allvar, inte låta andra trampa på en hur som helst. Annat bra som kommer med åren är ju förmågan att se saker i större sammanhang, att inte ta småsaker på lika stort allvar längre.
(Dessa mina egna tankar ska jag glra mitt bästa för att komma ihåg under veckans stundande 26-årsdag, så att ålderskrisen inte slår lika djupa klor i mig som senast...)